Mr X

 x är en glad snubbe. Skulle vilja sträcka mig såpass långt att även säga att x är en trevlig prick.

Han har svårt att säga nej. Han har dålig självkänsla. Väldigt få personer som förstår sig på honom. De som ej gör det tycker att han är kanske rent av lite konstig och knäpp? Men det är han inte.
                                                     
I själva verket är han ju knäpp såklart, för vem vill inte vara sig själv? Låtsas vara någon man inte är? Våga stå upp för sig själv. Jaaa, du. Den där x är en helskön snubbe alltså.

X känner sig väldigt ofta (alldeles föööör ofta) oförstådd, rädd, skygg, tveksam, osedd samt ensam. Speciellt ensamheten gör att x Försöker göra sig sedd fööör mycket. Alla skall se honom, höra honom och framförallt gilla honom! Va? Gillar du inte x? Då går typ världen under!!

Försöker överkompensera något som egentligen i själva verket inte behöver kompenseras, överhuvudtaget. Men i hans hjärna tror han att det behövs!

Med åren så känns tomheten större och större. Ibland känns den så stor att han får panik. Måste ha någon att dejta, måste ha någon att mysa med, känna närhet med. Måste ha en flickvän, fru, barn. Han är ju bara blygsamma 28 år. Han har ju hela livet på sig! Men livet nu då?  

Eftersom han mår som en klippa (psykiskt) nu förtiden så tränger sig allt detta, inpå livet ännu mer än vad det någonsin gjort innan. För nu mår han äntligen bra, för en gångs skull. Innan har alltid ursäkten funnits där. "Jag mår inte bra". För då har det ej funnits ork, tid och lust till att fylla tomheten. För då har så mycket annat tagit tid till att bearbetas.

Han är en kille som vill för mycket för snabbt. Detta är han medveten om, fast ändå inte. Han vill ha ett liv som alla andra. Vill känna trygghet, stabilitet, känna sig sedd, älskad för den han är. Han vill aldrig någonsin känna sig ensam igen.

Han tycker att det är inte så värst mycket begärt. Att någon skall se honom. Verkligen se och förstå honom. Se hans inre. Under ytan så är han inte den knäppe, omogna, konstiga personen. Han är den stabila, pålitliga, trygga killen som skulle göra vad som helst för dig!

Självförtroendet har alltid varit en stark o bra punkt i hans liv. Detta är han mycket väl medveten om. Det blir till en sorts mask. Inte den masken han använt tidigare i livet för att ljuga eller dölja det psykiska mååendet. Den tiden är långt gången.
Utan en mask som inte visar hur skör han egentligen är. Hur ensam han egentligen känner sig. Hur mycket han vill här i världen, men känns som en evighet tills han kommer dit han vill.

Den masken har följt med genom hela livet. Oftast de som gått igenom liknande saker i livet kan förstå hans inre. På både gott och ont har han umgåtts med nära o kära som inte ens kommer i närheten av hans liv. Många som aldrig förstått sig på honom. Lätt blivit missförstådd genom åren, alltför många gånger. Det är förståeligt. Allas liv ser olika ut. Men ändå samtidigt oerhört frustrerande att bli missförstådd.

Han vill bara bli förstådd. Så att människor ser att han bara vill väl. Att han kanske gör dumma, ointelligenta, drastiska saker utan att tänka sig för. Detta är ej med flit, verkligen inte. Det är för att hans liv inte varit som majoritetens liv. Det är tyvärr så, går inte att komma ifrån.

På många punkter är han helt och hållet motsatsen emot vad du är. Samtidigt så är ni sjukt lika på ännu fler punkter. Som sagt var innan, ibland försöker han för mycket för snabbt. Detta är för att han inte vet bättre. Men i slutändan så vill han bara väl. I slutändan den sista personen han tänker på, är på sig själv.

När allt kommer till kritan. Det enda han vill och önskar av allt på denna jord är att bli sedd...

Att inte vara ensam....