Ja, vad hände på vägen? Givetvis så känner väl de flesta igen sig att man var så hungrig och sugen på att göra en massa saker när man var yngre. Undrar ofta varför man ej gjorde de sakerna man ville?
Några saker jag ville var att åka ut och se världen, missionera, besöka något land för att vara volontär och hjälpa människor. Någonstans på vägen tog egoismen över litegranna. På ett sätt är jag glad för egoismen, för annars hade jag inte varit den människan jag är idag.
Många saker i livet är det ej för sent att börja med. Oftast det enda som står i vägen är en själv. Jag säger ofta att jag är trött på att bo i Sverige och speciellt Borås. Av olika anledningar har jag ej bara kunnat dra iväg, för jag har ej haft så mycket säkerhet att luta mig bak mot. Även om jag otrivs ibland så trivs jag ändå i min trygga lilla bubbla här i Bergsäter.
Jag vill lämna Borås någon gång i livet, men vågar jag ta det steget och lämna vänner och speciellt min familj? Kanske någon gång, men just nu känns det som att något fattas innan jag kan bege mig av. Vad det är vet jag ej riktigt. Men tror att jag måste konfrontera mina rädslor, de rädslorna jag haft i hela mitt liv, med de människorna som jag aldrig vågat konfrontera, aldrig vågat ta kontakt med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar