Insikt

Jag kommer till mer och mer insikt om mig själv, hela tiden. Vilket är fantastiskt! Med tiden blir jag enbart gladare, lyckligare och starkare som person. Jag gillar starkt den människan jag blivit. Vaknar oftast med ett leende på läpparna och är glad för att dagen skall starta. 

Efter år av falska masker och försöka vara alla till lags. Vara den där lilla mesen som aldrig vågar stå upp för sig själv. Låtsas vara någon jag inte är. Äntligen är jag mig själv, för en gångs skull! 

Jag är väl medveten om vilka brister jag har. Mycket sker tyvärr omedvetet utan att jag tänker på det. Vilket kanske kan bli lite jobbigt ibland, om folk tror att jag gör saker o ting medvetet. 

Har hört sjukt många gånger genom livet att jag är fööör snäll, fööör pratsam, fööör godtrogen osv. 

Det är helt enkelt den jag är. Jag vill inte ändra på den jag är. Hellre att jag är snäll än elak, social o pratsam än o vara torr o stel, tjatig än o vara tyst.

Igår reflekterade jag väldigt mycket på mitt liv. Glömmer bort ibland att jag levde i ett rent helvete som barn. För det har format mig så äckligt mycket mer, än vad jag trott.

Det många glömmer bort tror jag, är att jag hade den barndomen jag hade. Det är därför jag försöker och vill för mycket, för ofta. Därför jag känner ofta att jag bara måste synas och höras. Få bekräftelse att personer gillar mig, få höra att jag är en bra o fin människa. 

Det är något som alltid kommer att följa med mig i livet. Man kan tyvärr inte bara kapa av 13 år av sitt liv. Det är omöjligt.  Det är därför mitt minne är som det är. Väldigt ofta kommer jag inte ihåg vissa saker. 

När jag var liten förträngde jag säkert minst 90 % av min barndom.

Samtidigt är jag tacksam för allt som hänt, för det har gjort mig till den jag är idag.