Jag tycker det är tragiskt att det fortfarande skall vara svårt för folk att säga att de är homosexuella, bisexuella m.m. Man är den man är och i många fall kan man inte rå för det.
Tänk hur många det är som mår dåligt av att inte kunna/våga säga att de har en annan läggning än de flesta andra. Hur många det är som blir mobbade och utstötta, när de väl vågar ta steget och vara ärlig mot sig själv samt sin omgivning.
Det är ändå 2013(!) vi lever i. Det är inte direkt att människor skadas av att t.ex. Ha någon som är homosexuell i sin krets. När skall världen förändras? Troligtvis aldrig, tyvärr. Känns som att det glöms bort att, även de är människor?
Jag som tonåring använde ordet: "Jag hatar bögar!" För jag visste inget bättre. (hur mogen är man som tonåring o speciellt kille?). Jag sade och tyckte som alla andra runtomkring mig. Lesbiska på den tiden, okej, då. Två killar? No way josé! Det var ju samma kön som mig! Usch vad vidrigt!
Jag har brottats många gånger med vem jag är. Vad jag tycker och tänker. Speciellt eftersom typ 98.7 % av människorna jag umgåtts med de sista 10 åren kommer ifrån kyrkan. Även idag kan jag vara osäker. Ända sedan barnsben är det så sjukligt inpräntat i skallen att man skall vara hetro.
För er som ej vetat om detta så är jag bisexuell. Tragiskt nog så skäms jag väldigt mycket för det, fast samtidigt är jag stolt över att jag vågar stå för den jag är! Skäms gör jag för att jag är: "inte normal, är inte som alla andra" Jag är defekt?
Mina vänner, familj, nära o kära bryr jag mig väldigt mycket om vad de tycker. Jag tål verkligen kritik och om någon ej gillar mig eller tycker tvärtom som mig, så fine. Alla är annorlunda. Men när någon som inte känner mig, lägger sig i. ohhhh, frustrerande som bara den! Tro mig jag har försökt i en massa år att vara hetro, men det har inte fungerat, för då har jag försökt bli en människa jag inte är.
För min del var det nog lättare att jag är bi och inte homo. Det hade nog inte gått hem lika väl, eller vad vet jag? Jag har haft förmånen att ha familj och vänner som sett mig för den jag är, som person. Vet att det är många som ej varit ärliga mot mig vad de tycker. Hellre tar jag ärlighet än falskhet. Men det får stå för de isf.
En människa skall aldrig någonsin behöva dömas för att den gillar någon av sitt egna kön. Vad hände med att se hur den människan är som person? Se människans insida, värderingar, godhet?
Blir bara helt enkelt trött! Så sinnessjukt trött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar