Kom helt plötsligt på när jag var 21 o åkte till USA. Pga. Säkerheten var jag tvungen att slänga in mitt skärp i den där röntgen saken varje gång jag passerade. Hade inget snus. Flyget gick om 8 timmar. Så blev ganska många rökpauser. Blev en sisådär 31 avtagningar av skärp. Fick höra av kvinnliga vakten varje gång: "eeewww, I don't wanna see your ass" Varpå jag alltid sa: "But what am I supposed to do when I have to let go of my pants and stretch out my arms, when you always scan my arms with that thing!!"
Kontentan av allt? Finns givet ingen kontenta... Har du ej läst texten? :)
torsdag 28 mars 2013
arbetsprövnings...?
Ja, jag skall äntligen börja jobba. (någon gång detta år om jag har tur?). Jag har varit inskriven hos arbetsförmedlingen i ca 5 månader. Är med i ett jättebra(?) program för långtidssjukskrivna, som skall prioriteras för att kunna komma ut i arbetslivet. Varit något missat möte och möte på annat ställe än som varit sagt. Alltså inte jag som missat eller gått fel. Jag har skött mig till punkt o pricka. Det gör jag nuförtiden!
Jag blev jätteglad att af hade detta program. Speciellt att det är inom Borås stad så jag kan få jobba med barn/ungdomar, vilket jag verkligen brinner för! Jag vill hjälpa människor på ett eller annat sätt.
Men all denna väntan är så fruktansvärt tråkig. Jag är hungrig o sugen på att jobba. NU.
Alla människor har sina egna åsikter och har rätt till de. Vissa kanske tycker att det bara är att ut o jobba, ta vilket jobb som helst. Men det är ej så lätt tyvärr. Jag måste kunna få jobba i min egna takt till en början. Jobbar jag för mycket för snabbt är jag rädd att det blir för mycket. I detta program hos af har jag väldigt mycket säkerhet och trygghet som ser till att jag skall lyckas.
Svårt dock att lyckas om man ej får chansen att visa, att man kan lyckas. Jag är ingen knarkare, alkoholist, jag sköter mina papper, mina tider, visar att jag vill börja arbetsträna samt jobba. I detta skede av mitt liv är jag en skötsam kille. Frågan är vad man skall göra åt saken?
Till slut kanske det blir att jag måste söka och ta ett jobb utan denna säkerhet i detta program jag är med i. Om jag nu kan få ett jobb jag trivs på, eftersom jag inte direkt har någon färsk merit att visa upp.
Alla inom vården som jag pratat med som kan det här med sjukskrivning, programmet jag är inskriven i och om hur det funkar ute på arbetsmarknaden, tycker att detta program är som gjutet för mig.
Jag vill vara som alla andra. Ha en ekonomi, en trygghet, ha rutiner, resa. Leva svenssonlivet fast på mitt vis. Tyvärr så är den bittra sanningen emellanåt att när man missar möten, missköter sig på något annat sätt, först då ser de en. Men när man vill lyckas och sköter sig, så syns man inte. Konstigt eller hur?
Jag blev jätteglad att af hade detta program. Speciellt att det är inom Borås stad så jag kan få jobba med barn/ungdomar, vilket jag verkligen brinner för! Jag vill hjälpa människor på ett eller annat sätt.
Men all denna väntan är så fruktansvärt tråkig. Jag är hungrig o sugen på att jobba. NU.
Alla människor har sina egna åsikter och har rätt till de. Vissa kanske tycker att det bara är att ut o jobba, ta vilket jobb som helst. Men det är ej så lätt tyvärr. Jag måste kunna få jobba i min egna takt till en början. Jobbar jag för mycket för snabbt är jag rädd att det blir för mycket. I detta program hos af har jag väldigt mycket säkerhet och trygghet som ser till att jag skall lyckas.
Svårt dock att lyckas om man ej får chansen att visa, att man kan lyckas. Jag är ingen knarkare, alkoholist, jag sköter mina papper, mina tider, visar att jag vill börja arbetsträna samt jobba. I detta skede av mitt liv är jag en skötsam kille. Frågan är vad man skall göra åt saken?
Till slut kanske det blir att jag måste söka och ta ett jobb utan denna säkerhet i detta program jag är med i. Om jag nu kan få ett jobb jag trivs på, eftersom jag inte direkt har någon färsk merit att visa upp.
Alla inom vården som jag pratat med som kan det här med sjukskrivning, programmet jag är inskriven i och om hur det funkar ute på arbetsmarknaden, tycker att detta program är som gjutet för mig.
Jag vill vara som alla andra. Ha en ekonomi, en trygghet, ha rutiner, resa. Leva svenssonlivet fast på mitt vis. Tyvärr så är den bittra sanningen emellanåt att när man missar möten, missköter sig på något annat sätt, först då ser de en. Men när man vill lyckas och sköter sig, så syns man inte. Konstigt eller hur?
bok?
Jag har funderat gi-gantiskt många gånger i livet om att skriva en bok om mitt liv. Eftersom jag gått igenom ett och annat i livet och alltid har sinnessjukt många tankar och ideér. Absolut ej för att folk skall tycka synd om mig. Det slutade jag med när jag var runt 23 års-åldern.
Tänker att det alltid finns andra som gått igenom värre saker i livet än mig och att det ej är någon idé att skriva en bok. Samtidigt så känner jag så att om man nu kan fånga en läsare, en annan människa som känner igen sig i mitt liv, en människa som kan ta lärdom av min bok, bli starkare, kunna lämna sitt gamla liv och bygga ett nytt liv, så som jag gjort. Är det inte värt o skriva en bok då?
Jag har all tid i världen så det är inga konstigheter med det. Just det att hur och när skall man börja? Kan jag skriva tillräckligt bra för att boken skulle kunna bli bra? Kanske rentav någon som kan hjälpa till på något vis? (en seriös fråga då alltså. Ingen fråga som bara skall verka passa in i inlägget).
Tänker att det alltid finns andra som gått igenom värre saker i livet än mig och att det ej är någon idé att skriva en bok. Samtidigt så känner jag så att om man nu kan fånga en läsare, en annan människa som känner igen sig i mitt liv, en människa som kan ta lärdom av min bok, bli starkare, kunna lämna sitt gamla liv och bygga ett nytt liv, så som jag gjort. Är det inte värt o skriva en bok då?
Jag har all tid i världen så det är inga konstigheter med det. Just det att hur och när skall man börja? Kan jag skriva tillräckligt bra för att boken skulle kunna bli bra? Kanske rentav någon som kan hjälpa till på något vis? (en seriös fråga då alltså. Ingen fråga som bara skall verka passa in i inlägget).
the night is my friend
Ni som vet vem jag är, vet att jag ej är någon morgonmänniska. Eller jo, om jag hade knegat 7-16 hade jag ju förr eller senare blivit en morgonmänniska (mot min egen vilja dock). Vet ej varför, men på natten flödar alla tankar o jag kan skriva i princip huuur mycket som helst. Kan ej det mitt på dagen eller på kvällen.
Tänk vad roligt jag och mina serier o filmer o tv-spel haft genom åren, nattetid. Oj oj oj. Helt crazy.
Fast det känns ändå som att det var sååå 90-tal o försöka vara cool o sitta uppe hela nätterna? Kanske får bli ändring på denna punkt också. Jag vet, det är mycket nu i livet.
Tänk vad roligt jag och mina serier o filmer o tv-spel haft genom åren, nattetid. Oj oj oj. Helt crazy.
Fast det känns ändå som att det var sååå 90-tal o försöka vara cool o sitta uppe hela nätterna? Kanske får bli ändring på denna punkt också. Jag vet, det är mycket nu i livet.
Beach 2027 here I come..
Ni som läst inlägget under här om vikt, har ju då sett att jag är i tankarna att börja gå ner i vikt, för har inget annat som hindrar mig just nu. Jag tänkte att beachen 2027 är ett bra mål att komma i form till?
Okej, jag är enormt gammal då och har säkert gått i pension vid det laget, men folk säger ju att man måste ha mål här i livet, för att komma någon vart. Så 2027 skall bli mitt år!
ps. Om ni också har målet beach 2027, smsa mig så kan jag dela med mig av mitt 14-åriga workoutpass ds.
Sömnlös...
Då tänker ni sömnlös i Seattle? Var ej det jag tänkte på nu. Bra film dock. Sömnlös i Bergsäter. Jag vet, inte lika spännande o jag är ju ingen Tom Hanks, men men... Om man sett den filmen så stämmer det ju in på mig litegranna iofs. Jag försökte sova, men kunde inte. Kunde inte sluta tänka på denna person.
Inte ett dugg irriterande att jag ej kunnat sova. Den känslan man får: "honärsåunderbarattjagintekansovakänslan" Den känslan är fantastisk. Även ni män som spelar macho vet vad jag menar. Även om ni råkar sitta bredvid en annan machokille när ni läser detta inlägg.
Har aldrig någonsin haft denna känslan innan. Den är fantastisk!
Inte ett dugg irriterande att jag ej kunnat sova. Den känslan man får: "honärsåunderbarattjagintekansovakänslan" Den känslan är fantastisk. Även ni män som spelar macho vet vad jag menar. Även om ni råkar sitta bredvid en annan machokille när ni läser detta inlägg.
Har aldrig någonsin haft denna känslan innan. Den är fantastisk!
Vikt?
Jaaa, jag vet, det är ett jäkla tjat om denna vikt alltså. Tyvärr är det rätt så många faktorer som måste spela in för att man kan få den där viljan att gå ner i vikt. Vissa har enormt lätt, medans andra har det enormt svårt.
Kan ej påstå att det egentligen är enormt svårt för mig, egentligen.
Vet om jag väl börjar träna, kommer jag rasa i vikt o bli smal igen. Bara jag ger det tid och ork. Nu har jag fokuserat på min psykiska hälsa o mitt inre, ett bra tag. Nu mår jag bra! Jag ÄR, glad! Så nu är det dags att ta tag i vikten. Vill ej sluta som farsan vid 40-års åldern! Eller kanske t.om. tidigare än så.
Kan ej påstå att det egentligen är enormt svårt för mig, egentligen.
Vet om jag väl börjar träna, kommer jag rasa i vikt o bli smal igen. Bara jag ger det tid och ork. Nu har jag fokuserat på min psykiska hälsa o mitt inre, ett bra tag. Nu mår jag bra! Jag ÄR, glad! Så nu är det dags att ta tag i vikten. Vill ej sluta som farsan vid 40-års åldern! Eller kanske t.om. tidigare än så.
lördag 23 mars 2013
28 years later...
Man känner att man börjar bli lastgammal då man måste skaffa nytt körkort. Fick smått panik när jag blev påmind och kollade på mitt körkort och insåg att det var taget 2003-01-22. Whaaat? Sinnes!
28 år har det tagit. 28 fucking år. (givet så citerar jag någon som myntat ordet "fucking", så egentligen är det ju ej sååå värst hårt att skriva det). Ja, så lång tid har gått i livet, så lång tid har det tagit att äntligen börjar varje liten pusselbit, en efter en läggas på plats. Det känns så magiskt underbart!
Varit en helt sjuk lång resa, men samtidigt i långa loppet varit värt varenda minut. Annars hade jag ej varit den jag är idag. Resan är ju långt ifrån över, men just nu är livet bara helt enkelt gött!
28 år har det tagit. 28 fucking år. (givet så citerar jag någon som myntat ordet "fucking", så egentligen är det ju ej sååå värst hårt att skriva det). Ja, så lång tid har gått i livet, så lång tid har det tagit att äntligen börjar varje liten pusselbit, en efter en läggas på plats. Det känns så magiskt underbart!
Varit en helt sjuk lång resa, men samtidigt i långa loppet varit värt varenda minut. Annars hade jag ej varit den jag är idag. Resan är ju långt ifrån över, men just nu är livet bara helt enkelt gött!
Mange H!!
Mange Hellberg. Vilka texter alltså. Grymt bra musik, speciellt om man vet hur hans liv varit. Cred till den mannen. Givet går hans album 24/7 på Spotify.
Uppskattar du musik på något sätt överhuvudtaget måste du bara lyssna på denna artist.
Uppskattar du musik på något sätt överhuvudtaget måste du bara lyssna på denna artist.
a comeback?
Han har gjort det igen! Återigen kommit tillbaka till bloggandet. Yaaay! Jag skriver lite, gör fansen galna och sedan slutar skriva ett x-antal månader. Allt för att folk skall sukta efter mina magiska inlägg.
Som vanligt har Jimmy extremt många tankar, drömmar, mål, anekdoter samt massa skämt på lager.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)