Kyrkan

Länge har jag känt att det fattas något i livet. Att man känt sig tom. Undermedvetet har jag väl alltid suttit inne på svaret. Men försökt tränga bort det av någon anledning: Kyrkan. Jag saknar Gud, värmen, gemenskapen, människorna i mitt liv. Alla dessa fina människor man lärt känna i livet, har man varit utan i, i flera år. När jag varit nere, har det blivit för lätt att skjuta bort allt som har med kyrkan o göra. Riktiga anledningen till det vet jag ej. Kört den klassiska ursäkten: aaa, men jag känner mig för gammal på ungdomskvällarna och för ung på söndagarna. Det är ju egentligen bara en dålig ursäkt! Det är ju bara o gå dit. Spela roll vad det är för åldrar! Det handlar ju om Gud i första hand. Varit för bra på att hitta på ursäkter. Nu skall jag sluta upp me det o gå till handling istället. Pingst, I'll see you soon :)