tackar!

Varit en fantastiskt rolig dag, idag! Tagit ett vph o snackat en massa, fantastiskt roliga minnen! Gött att det finns människor som man kan känna sig lika trygga med, ha lika roligt med, även att man ej umgåtts på evigheter. Tur att man har fått förmånen att träffa sådana människor. Människor som alltid är sig själva. Som inte radikalt förändras med årens lopp. Att kunna ha en äkta vän, för livet! Det är jag oerhört tacksam för!

Expendables 2...

Kan diskuteras om den filmen är något att ha.. 1:an var väl sådär bra kanske. Men.. Och det är ett stort fett MEN!! Chuck Norris är med! Med sina blygsamma 72 år på nacken, så vet jag innerst inne i mitt hjärta att han kommer leverera, likt den kung han är! Tillhör samma kategori som: Macgyver och Jack Bauer. Männen som är odödliga och alltid(!) klarar sig ur alla tänkbara scenarion som finns. Ser ej ut att ske snart, men längtar o hoppas på en film med 24 igen.. Om inte så kan jag iaf. trösta mig med o se Chuck!

äventyr..

Häromdagen inhandlade jag 3 fina äpplen ifrån Ica Maxi. ps. två av de är uppätna ds.

e jag cool nu?

Kanske är bara jag eftersom jag avskyr alkohol, men vad är grejen med att t.ex. Lägga upp bilder på facebook o visa vad/att man dricker? Är det coolt o lägga upp en bild på en ölburk? Skall man visa sig häftig för att man dricker? Nu sågar jag dessa människor, men innerst inne tycker jag ju att det är coolt!! Står nämligen i kön på systemet nu.. Snart skall jag ladda upp bild på min kära vodkaflaska. Längtar!!

Kyrkan

Länge har jag känt att det fattas något i livet. Att man känt sig tom. Undermedvetet har jag väl alltid suttit inne på svaret. Men försökt tränga bort det av någon anledning: Kyrkan. Jag saknar Gud, värmen, gemenskapen, människorna i mitt liv. Alla dessa fina människor man lärt känna i livet, har man varit utan i, i flera år. När jag varit nere, har det blivit för lätt att skjuta bort allt som har med kyrkan o göra. Riktiga anledningen till det vet jag ej. Kört den klassiska ursäkten: aaa, men jag känner mig för gammal på ungdomskvällarna och för ung på söndagarna. Det är ju egentligen bara en dålig ursäkt! Det är ju bara o gå dit. Spela roll vad det är för åldrar! Det handlar ju om Gud i första hand. Varit för bra på att hitta på ursäkter. Nu skall jag sluta upp me det o gå till handling istället. Pingst, I'll see you soon :)

Joel...

Har varit en bra vecka än så länge.. Upp o ner som det är ibland, men i det stora hela har det varit bra. Blir guld värt när man skall fira Joel Klintenberg imorgon (idag) att han gift sig :)). Om ca. Ett år är det release för Robocop. Jag längtar! Det e ju Joel Kinnaman. För ni trodde väl inte att Joel Klintenberg är värd o vara topic i denna blogg? Neee.. Jag menar väl det.

på g, på riktigt nu?

Nu har jag bestämt mig.. Om de vill ha mig, vill säga. I nästa vecka skall jag söka praktik på dagiset (vet att det heter förskola, men det gjorde det ej på min tid, så det så.) jag var på för ca. 2 år sedan. Tänkte innan att det var bättre o söka någon annanstans jag ej varit på. Men varför skall jag göra det egentligen? Jag trivs där, vet de flesta lärarna o några barn går fortfarande kvar där. Bästa är ju ändå o vara i en miljö man trivs i. Och där trivs jag verkligen! Orka väntq på af o hålla på. Kan ju ta evigheter. Måste göra saker själv för att de skall bli av. Annars blir det bara att man väntar o väntar och till slut ger man upp p.ga. Det. Hoppas på att få börja där asap isf. Och ta det lugnt i början o sen öka succesivt. Måste ha ett jobb snart så man slipper soc. Hur ska man annars kunna må bra fullt ut? Det är omöjligt..

bläää...

Förhoppningsvis känner jag ej så här vid ett senare tillfälle.. Men rensa tankarna innebär ju de tankarna man har just då. Blir så arg, frustrerad, less o besviken på mig själv ibland! Varför försöker jag alldeles för mkt? Jag vet innerst inne att jag gör det. Men varit rädd för o prestera o visa för lite, som jag gjort innan. Att mista det som man tog för givet. Tunnelseende.. Inget bra o ha alltså. Är så rädd att folk ej skall gilla mig. Att den man gillar mest, absolut skall gilla en!! Varför skall allt vara så komplicerat? Eller rättare sagt, varför skall JAG, göra det så komplicerat? Istället för att vänta. Ge det tid. Men svårt o ge det tid också.. När man känner som man gör. Åhhhh... Kan man inte bara trycka på "rew" knappen o starta om? Snälla...

those where the glory days..

Givet älskar jag ju internet. Men när det kommer till det sociala? När man växte upp o var en häftig tonåring, då hade man lunarstorm. Åhh.. Mitt kära lunarstorm! Låångt innan twitter, facebook o alla stora spel slog igenom. Vad gör tonåringar nu? De sitter vid datorn, sina mobiler o spelkonsoler. Visst hade man nintendo, sega o så när man var liten. Men det tog ej över ens liv lika mkt som nu. Var ej samma grej då som nu. T ex. Facebook, jättebra medel o hålla kontakten med folk. Men är det inte så att vi är såpass uppslukade av all elektronik o prylar att vi glömmer bort varandra? Man ser folket, men ändå inte. Inte ens tala om all stress det medför. Neeee! Ge tillbaka mitt nintendo, tiden då man pratade i telefon med folk och det kära 56k modemet som la av när telefonen lyftes! Det var tider det...

a penny for your thoughts...?

Haft en sjuuukt rolig helg alltså! Inte ofta man umgås med så goa människor o har så megakul! Är otroligt glad att man har de vänner man har. Tur att jag varit en bra människa(?) även när jag haft mina deppiga perioder :). Nu är det natt igen... Då alla tankar exploderar i huvudet på en extra mkt! I slutändan är jag glad att jag tänker så mkt som jag gör. Innebär att jag vill må bättre, bearbeta mitt liv o göra de rätta valen i livet. Men? Just det, men? En viss tanke gör mig så sjukt glad samtidigt gör den mig galen. Ensamheten, känslorna, saknaden... De blir större för varje dag som går. Aldrig känt så mkt innan. Aldrig saknat så mkt innan. Det är så nytt. Det är den bästa känslan i världen!! Men som man brukar säga: "ett mynt har två sidor". Om man har tur blir det rätt sida av myntet man ser i slutändan. Då slipper man iaf. ensamheten....

Good vs Evil

Vet ej om allt jag skriver är "bra" o lägga upp eller ej. Är ju konstaterat att jag är en tankspridd människa. Kan vara tankar som nyss ploppat upp eller som jag haft i flera år o återkommer till emellanåt. Oavsett om du tolkar allt jag skriver som negativt eller ej, så ÄR jag på ett bra ställe nu. Är iaf. glad att jag aldrig någonsin haft självmordstankar, tagit till alkohol eller andra droger. Ej mediciner heller. Alltid trott på att jag själv skall ta tag i allt. Utan något som påverkar min hjärna. Det är jag glad för. Men ilskan som jag har inom mig. Den har skrämt mig emellanåt, genom åren. Skulle aldrig någonsin kunna (som min far) lägga ett finger på en oskyldig människa.. Men ilskan jag har mot min pappa, mammas familj, min fd. granne. Den ilskan är så enormt stor! För att jag aldrig fått utlopp för min ilska. Det sista jag är, är en ond elak taskig människa. Men hatet inombords alltså! Vill bli av med den. Löser inget genom o konfrontera heller tror jag inte. Skulle nog göra mig argare, eftersom det isf. mig det är fel på enligt de. Ilskan kommer aldrig någonsin ta över min snällhet, men när man pratar om eller speciellt ser dessa individer live. Då i det skedet är det svårt att ej känna hat.

I'm the King!

aa, så känns det. Så gi-gantiskt skönt att ha den känslan. Funnits där ett bra tag nu o den bara växer o växer! Innan så var det rutin o ha den falska masken på sig. Att nästan alltid, låtsas vara glad, låtsas vara någon jag inte är. För en gångs skull är den tiden förbi. Jag är jag o ingen annan. Vakna med ett leende, veta att dagen kommer bli bra. Det känns nästan surrealiskt. Flera gånger innan man gjort en omstart i livet. Men först nu det är o känns äkta. :) Inget o ingen skall hindra mig..

Är det du som är han?

Ännu en trevlig kväll som man upplevt :). Jag menar om Jimpa är med i sällskapet, så kan det ju inte sluta annat än bra liksom :p. Man är nästan fööör populär alltså! Folk bara skriker av lycka samt glädje när de ser mig. De sliter i kläderna på en. Sinnes! Men jag kan ju inte hjälpa detta.. Kan förstå hur kändisarna känner sig, med alla papparazzis som jagar de. Kunde ej ens gå 4.5 m i stan ikväll, utan att någon ville ta en bild på mig och även be om min autograf. Kändislivet är hårt..

la familia...

Stolt? ja, det tycker jag ändå att jag kan känna mig. Den personen jag är idag trivs jag med. Ibland är det svårt o föreställa sig att man gått igenom allt man gjort. Överlevt mina föräldrar, alkoholen o den brutala misshandeln, överlevt min enormt dysfunktionella familj på min mammas sida. Bra exempel på det, när jag som 13 åring fick ett brev från min ena moster att det var mitt(!) fel att mamma o pappa hade dött. Givet så har de aldrig gjort ngt fel om man frågar de? Nej, då! Varför rädda ett oskyldigt barn? Bättre o se åt andra hållet istället. Visst, hade de sina problem, absolut. Men jag snackar ändå om ett litet oskyldigt barn! Rätt osannolikt om ngn av de skulle läsa denna blogg. Men om ngn av de gör det, så har jag rätt o ni fel! I alla avseenden. Yeah, right.. Som att det skulle gå fram? Knappast. Allt som hänt sätter sina spår. Alltför många människor fattar ej det tyvärr (inte fel av de, bara att de ej gått igenom lika tuffa saker i livet o förstår ej, på riktigt vad man gått igenom.) Tråkiga är att jag kanske minns ungefär 5-7 % av mina första 15 år i livet. Även efter allt hemskt så fortsatte jag o förtränga saker. Jobbigt ibland när folk pratar om sina fina barndomsminnen... Om jag tänker riktigt noga så kanske jag har 30 sek av goda minnen. Är otroligt tacksam över att jag fick komma till den bästa familjen någonsin!! Aldrig sett på maken av tålamod, snällhet o genorositet. Utan er.. Vågar ej tänka tanken..

när?

får panik snart!!! Jag måste börja göra ngt snart. Att bara sitta hemma när man ej mår bra, ej så roligt men man orkar ju heller ej göra något. Men må bra, vara glad o gå hemma? Panik!! Säkert ngn som har den klockrena kommentaren: men gå ut o fixa ngt då Jimmy! Jo, men man vill ju börja praktisera med ngt man trivs med. Annars är det ju ingen idé o eftersom jag ej jobbat på gööör länge, måste jag ha hjälp på vägen. Längtar enormt mkt tills den dagen man slipper soc!! Att äntligen kunna försörja sig själv igen. Framförallt säga till folk att man jobbar. Unna sig saker, inte behöva vara fattig, ut o resa. Jag skall lyckas denna gången. Jag bara måste. Finns inget annat alternativ! Nu har jag de rätta människorna omkring mig, så vet att det ej kommer o bli ett fiasko. Men frågan är hur lång tid det tar innan man har ett heltidsjobb? Vet att jag skall ta små steg för att lyckas. Men att ha pengar lockar sjuuukt mkt. Nu förtiden så skall jag iaf. ej sitta hemma o tycka synd om mig själv. I'm gonna explore the world.. Eller iaf. Borås. :)

svårt o välja....

Jag var hungrig tidigare idag. Gigantisk hungrig! Hade ej förtärt(?) krubb på ca: 49 h 81 min o 29 sek. Det blev nästan ett annat alternativ.... Att bli en kannibal. (blir knasig av att se vampyrfilm alltså.) Fast orka gå de 39 m. det krävdes av mig, för o fixa käk. Men tänkte att folk kanske skulle sakna dessa två individer isf. Eller jag menar, ännu jobbigare o mer krävande med det alternativet! Nu kanske de fattar varför jag satt o stirrade på de i 41 min. Blev lite pinsamt där ett tag. Ber om ursäkt för stirrandet.. Men är man hungrig så är man....

Är det ledigt här?

Skrivit innan om några sociala experiment, som man e sugen på o starta. Finns ju vissa saker som man ej kan säga... Kan ju bli en spark i skrevet eller en käftsmäll. Ett vanligt: "hej, hur är läget?" är ju ej ett experiment.. Kanske sätta sig jämte ngn på en bänk. Sitta såpass nära så det känns så dära trångt o obekvämt. Testa det genom att bara vara helt tyst, sedan bara gå därifrån. Det e nog värre än om man pratar. Skulle de säga till en o flytta på sig? Eller bara köra det svenska sättet: glo lite argsint, då kanske han försvinner? Eller köra ngt knep som de visat på: på bar gärning i 7an på tv. Något tips på vad man kan göra folket? Måste ju ha något roligt o göra, som förgyller min vardag...

nag nag nag...

Haft en rolig o trevlig dag idag! :) Givet att det blev en bra dag, var ju med bäste sällskapet :). Vet ej om det är en akilleshäl, men kanske att man är föör nyfiken som person? Har så svårt o veta var gränsen går. Jag är som en öppen bok. Kan i princip prata om vad som helst när som helst. Nyfikenheten o tålamodet måste jag arbeta på. För vill ej gå över gränsen o vara: "den dära jobbiga tjatiga killen". Ingen gillar ju direkt en tjatig person. Men är nog ändå ej i tjatstadiet ännu.. Försöker ej vara det iaf. Desto mer jag frågar, undrar o "tjatar" menas ju med att jag vill lära känna individen. Komma djupare in i livet. Kunna vara den som alltid finns där. Att två kan bli en....