Mr X

 x är en glad snubbe. Skulle vilja sträcka mig såpass långt att även säga att x är en trevlig prick.

Han har svårt att säga nej. Han har dålig självkänsla. Väldigt få personer som förstår sig på honom. De som ej gör det tycker att han är kanske rent av lite konstig och knäpp? Men det är han inte.
                                                     
I själva verket är han ju knäpp såklart, för vem vill inte vara sig själv? Låtsas vara någon man inte är? Våga stå upp för sig själv. Jaaa, du. Den där x är en helskön snubbe alltså.

X känner sig väldigt ofta (alldeles föööör ofta) oförstådd, rädd, skygg, tveksam, osedd samt ensam. Speciellt ensamheten gör att x Försöker göra sig sedd fööör mycket. Alla skall se honom, höra honom och framförallt gilla honom! Va? Gillar du inte x? Då går typ världen under!!

Försöker överkompensera något som egentligen i själva verket inte behöver kompenseras, överhuvudtaget. Men i hans hjärna tror han att det behövs!

Med åren så känns tomheten större och större. Ibland känns den så stor att han får panik. Måste ha någon att dejta, måste ha någon att mysa med, känna närhet med. Måste ha en flickvän, fru, barn. Han är ju bara blygsamma 28 år. Han har ju hela livet på sig! Men livet nu då?  

Eftersom han mår som en klippa (psykiskt) nu förtiden så tränger sig allt detta, inpå livet ännu mer än vad det någonsin gjort innan. För nu mår han äntligen bra, för en gångs skull. Innan har alltid ursäkten funnits där. "Jag mår inte bra". För då har det ej funnits ork, tid och lust till att fylla tomheten. För då har så mycket annat tagit tid till att bearbetas.

Han är en kille som vill för mycket för snabbt. Detta är han medveten om, fast ändå inte. Han vill ha ett liv som alla andra. Vill känna trygghet, stabilitet, känna sig sedd, älskad för den han är. Han vill aldrig någonsin känna sig ensam igen.

Han tycker att det är inte så värst mycket begärt. Att någon skall se honom. Verkligen se och förstå honom. Se hans inre. Under ytan så är han inte den knäppe, omogna, konstiga personen. Han är den stabila, pålitliga, trygga killen som skulle göra vad som helst för dig!

Självförtroendet har alltid varit en stark o bra punkt i hans liv. Detta är han mycket väl medveten om. Det blir till en sorts mask. Inte den masken han använt tidigare i livet för att ljuga eller dölja det psykiska mååendet. Den tiden är långt gången.
Utan en mask som inte visar hur skör han egentligen är. Hur ensam han egentligen känner sig. Hur mycket han vill här i världen, men känns som en evighet tills han kommer dit han vill.

Den masken har följt med genom hela livet. Oftast de som gått igenom liknande saker i livet kan förstå hans inre. På både gott och ont har han umgåtts med nära o kära som inte ens kommer i närheten av hans liv. Många som aldrig förstått sig på honom. Lätt blivit missförstådd genom åren, alltför många gånger. Det är förståeligt. Allas liv ser olika ut. Men ändå samtidigt oerhört frustrerande att bli missförstådd.

Han vill bara bli förstådd. Så att människor ser att han bara vill väl. Att han kanske gör dumma, ointelligenta, drastiska saker utan att tänka sig för. Detta är ej med flit, verkligen inte. Det är för att hans liv inte varit som majoritetens liv. Det är tyvärr så, går inte att komma ifrån.

På många punkter är han helt och hållet motsatsen emot vad du är. Samtidigt så är ni sjukt lika på ännu fler punkter. Som sagt var innan, ibland försöker han för mycket för snabbt. Detta är för att han inte vet bättre. Men i slutändan så vill han bara väl. I slutändan den sista personen han tänker på, är på sig själv.

När allt kommer till kritan. Det enda han vill och önskar av allt på denna jord är att bli sedd...

Att inte vara ensam....

Är du som jag?!

Jaaa.. Är du som jag? Om du är det, varför är du sådan?

Hmmm... Detta inlägg skulle typ (ja jag vet, mitt vokabulär är såpass dåligt) vara mycket kortare och mer i en simpel punktform. Fast tankarna flödar som vanligt :).


Facebook - Slangorden: fejjan eller face? Inte okej! Det skall vara booken och inget annat.

Kaffe - Det skall vara med mjölk. Mycket mjölk. Dricker du inte ens kaffe? Är du en knäppis eller vad?

Sms - T9? Nej. Här skrivs det utan någon ordlisthjälpsgrej.

Alkoholhaltiga drycker - Jaaa!! Eller? Nej...... Btw mördar nästa människa som frågar: "varför dricker inte du? Är du religiös? Knäpp? Korkad? Idiot?" Är trött på att förklara mig och när jag gjort det så blir det: nee, meeeen ohhh, förlåt att ja fråga. Men fråga inte då!!!! Kändes att jag måste fö till ett sidospår i inlägget :).


Bli kittlad - Tyvärr alldeles fööör många människor på denna planet vet om: Att jag låter som en 10-årig flicka fast tusen gånger värre när jag blir kittlad. Både i skratt och i min kära röst. Anser att detta bara lockar fram min manlighet mer genom att vara feminin. Eller....?

Sär skrivning, stavfel m.m. - Kan ibland vara sjukligt irriterande(!) Men kanske ha i åtanke att den individen kanske har dyslexi eller liknande sak? Gör gärna som jag klaga, men för dig själv. Sluta hänga ut folk för det! Bäst av allt, läs inte om du stör dig på det så fruktansvärt mycket!


Pratsam o tankspridd - ehhh... Existerar det ens någon mer som är som jag, på den punkten?

Politik - Va?

Snus - Oavsett ålder o kön. Snusar du inte? Pffft, vekling!! (Själv så började jag på dagis. Gömde dosan i sandlådan).

Mat/snacks bilder - Så vitt jag vet har jag laddat upp en matbild samt en fruktbild i mina dar. Kan ha slunkit upp en o annan sötsaksbild genom åren också. Men det får ju ändå vara liiite måtta på det? Vi vet att du är jättemegaduktig på att laga/beställa mat. Du är sååå duktig så. Men det är faktiskt fruktansvärt ointressant att se vad du frossar i dig 257 dagar om året.

(Fest)drycker- Aldrig förstått mig på folk som laddar upp bilder på sina drycker? Hej, titta på mig! Jag kan dricka? Grattis till att din hals o strupe fungerar. :)

Synfel - Det är häftigt att vara defekt på något sätt. Om du ej har detta så kör in något i ena ögat så kan du ha en sån dära cool piratlapp. Det modet dör aldrig ut. Tur att man redan har synfel.

Manlighet - Jag är ju ganska så typiskt manlig av mig. Fast ändå inte på många sätt o vis. Jag är mig själv helt enkelt. Men du som är en man, snälla sluta upp o alltid "försöka" vara manlig o butchig. Det är så patetiskt o lamt att göra/tänka vissa saker för att du skall vara den som är större, starkare, visare och roligare än alla andra. Var dig själv!

Dra många över en o samma kant, se ner på folk - Hur lyckas du att inte göra det? Tacksam för svar!

Vegetarian - eeehhh.... Kött skall det vara!! Man kan ju inte leva på sallad? (Finns ju mer än sallad, men då funkar ju inte meningen lika bra, om jag t.ex. skulle inkluderat tomat o gurka). För det är väl det enda vegetarianer äter?

24

Trodde det aldrig skulle ske.... Men nästa år kommer återigen allas våran hjälte: Jack Bauer tillbaks i tv-rutan!!
Ord kan ej beskriva vilken extas jag är i just nu.

Längtat enormt länge efter en säsong till. Har diskuterats så mycket att det ej blir någon mer säsong. Dock får man vänta ca 1 år. Men det är helt klart, värt den väntan!

Bara en tv-serie, bara en helt vanlig skådespelare kanske du tycker? Om du tycker det så är du heeelt galen, människa.

Då har du inte sett min gode vän Keifer, in action.

Nu börjar det hända saker?

Skall jag vara glad eller ej? Äntligen börjar det hända lite saker angående min arbetsträning.

Blivit skickad till en ny instans, som heter jobbiborås. Det är de som skall hjälpa mig hitta en arbetsplats.
Man hör att allt kommer bli bra och lösa sig. Det gör det säkert. Men efter att hört det 37 gånger, så är man faktiskt inte mer än människa och har lite svårt att tro på allt som sägs.
Är väl lite tråkigt när man lagt ner en massa möten och tid på af och så är det ej via de jag skall få någon arbetsplats. Kvittar egentligen vart man går och vilka man har möten med, bara det blir av.

Fick äntligen sagt vid mitt förra möte hur jag tycker att allting har gått. Både med af och soc. Ibland blir jag den dära skygga lilla mesen, när det kommer till att stå upp för vad jag tycker och tänker. Speciellt eftersom det är de som betalar och kommer betala mitt uppehälle. Kändes riktigt gött att kunna ge de kritik. Visa att jag existerar inte enbart på ett papper. Även jag är en människa, trots att jag ej jobbat på flera år.

Jag hoppas på att jag kommer arbeta inom skolmiljön. Det har varit mitt enda krav. För jag vet att jag trivs till 100% att jobba med barn/ungdomar. Brinner verkligen för det. Jag är rädd att bli tvingad till att komma till en arbetsplats där man får sortera saker eller vika kartonger typ. Det kommer nog ej att ske, men för att jag skall lyckas, så måste jag komma till en arbetsmiljö där jag vet att jag kommer att trivas på. Kanske lite kräsen? Njaa, kanske, men fel miljö gör så att jag kanske misslyckas och det vill jag inte.

Jag är extremt glad över att det börjar hända saker, absolut. Samtidigt så måste man vänta på nya möten. Vet ej när det nya mötet sker och hur många möten jag måste gå på innan jag får komma ut och arbeta.
En slags bitterljuv glädje antar jag? Hade förhoppningen att mitt senaste möte skulle räcka för att få en plats någonstans. Men så får man vänta ytterligare.

Låter väl kanske som att jag klagar för mycket? Men ser man fram emot någonting sjuuukligt mycket och så sker det inte när man tror det skall ske, utan man får fortsätta vänta på att komma dit man velat komma i flera år. Då blir man lite trött?

Det enda jag kan göra i dagsläget är att vänta. Även om jag är trött på väntan så är det värt att vänta.

I'm Bise.... whaaat?

Jag tycker det är tragiskt att det fortfarande skall vara svårt för folk att säga att de är homosexuella, bisexuella m.m. Man är den man är och i många fall kan man inte rå för det.

Tänk hur många det är som mår dåligt av att inte kunna/våga säga att de har en annan läggning än de flesta andra. Hur många det är som blir mobbade och utstötta, när de väl vågar ta steget och vara ärlig mot sig själv samt sin omgivning.

Det är ändå 2013(!) vi lever i. Det är inte direkt att människor skadas av att t.ex. Ha någon som är homosexuell i sin krets. När skall världen förändras? Troligtvis aldrig, tyvärr. Känns som att det glöms bort att, även de är människor?

Jag som tonåring använde ordet: "Jag hatar bögar!" För jag visste inget bättre. (hur mogen är man som tonåring o speciellt kille?). Jag sade och tyckte som alla andra runtomkring mig. Lesbiska på den tiden, okej, då. Två killar? No way josé! Det var ju samma kön som mig! Usch vad vidrigt!

Jag har brottats många gånger med vem jag är. Vad jag tycker och tänker. Speciellt eftersom typ 98.7 % av människorna jag umgåtts med de sista 10 åren kommer ifrån kyrkan. Även idag kan jag vara osäker. Ända sedan barnsben är det så sjukligt inpräntat i skallen att man skall vara hetro.

För er som ej vetat om detta så är jag bisexuell. Tragiskt nog så skäms jag väldigt mycket för det, fast samtidigt är jag stolt över att jag vågar stå för den jag är! Skäms gör jag för att jag är: "inte normal, är inte som alla andra" Jag är defekt?

Mina vänner, familj, nära o kära bryr jag mig väldigt mycket om vad de tycker. Jag tål verkligen kritik och om någon ej gillar mig eller tycker tvärtom som mig, så fine. Alla är annorlunda. Men när någon som inte känner mig, lägger sig i. ohhhh, frustrerande som bara den! Tro mig jag har försökt i en massa år att vara hetro, men det har inte fungerat, för då har jag försökt bli en människa jag inte är.

För min del var det nog lättare att jag är bi och inte homo. Det hade nog inte gått hem lika väl, eller vad vet jag? Jag har haft förmånen att ha familj och vänner som sett mig för den jag är, som person. Vet att det är många som ej varit ärliga mot mig vad de tycker. Hellre tar jag ärlighet än falskhet. Men det får stå för de isf.

En människa skall aldrig någonsin behöva dömas för att den gillar någon av sitt egna kön. Vad hände med att se hur den människan är som person? Se människans insida, värderingar, godhet?

Blir bara helt enkelt trött! Så sinnessjukt trött!

om två veckor....

Då skall det äntligen bli av!!! Mötet med mig soc o af. Efter över ett halvårs väntan.

Hoppas att vi kommer fram till något konkret och att jag äntligen kan få komma ut i arbetslivet.

Det programmet jag är med i, är som gjutet för mig. Vet inte vad jag tar mig till om jag får vänta efter sommaren någon gång, innan jag kan komma igång. Det får man ta då isf.

Eller rättare sagt, jag accepterar inte att det skall få ta ca. 10 månader! Jag skall(!) ha någonstans o vara under sommaren. Finns inget annat! (för är livrädd för att jag skall ge upp hoppet)...

mirror, mirror on the wall

I förra veckan så, kollade jag på mirrors samt mirrors 2. Mirrors 2 var mycket läskigare och skrämmigare än vad 1:an var. Skulle ej ha kollat på de filmerna. Är livrädd för speglar nu.

Har monterat ner min spegel i badrummet. Bönar o ber till folk att täcka över sina speglar när jag är på besök.

ps. Litet tips om ni ej vill ha besök av mig. Täck inte över era speglar. ds.

Insikt

Jag kommer till mer och mer insikt om mig själv, hela tiden. Vilket är fantastiskt! Med tiden blir jag enbart gladare, lyckligare och starkare som person. Jag gillar starkt den människan jag blivit. Vaknar oftast med ett leende på läpparna och är glad för att dagen skall starta. 

Efter år av falska masker och försöka vara alla till lags. Vara den där lilla mesen som aldrig vågar stå upp för sig själv. Låtsas vara någon jag inte är. Äntligen är jag mig själv, för en gångs skull! 

Jag är väl medveten om vilka brister jag har. Mycket sker tyvärr omedvetet utan att jag tänker på det. Vilket kanske kan bli lite jobbigt ibland, om folk tror att jag gör saker o ting medvetet. 

Har hört sjukt många gånger genom livet att jag är fööör snäll, fööör pratsam, fööör godtrogen osv. 

Det är helt enkelt den jag är. Jag vill inte ändra på den jag är. Hellre att jag är snäll än elak, social o pratsam än o vara torr o stel, tjatig än o vara tyst.

Igår reflekterade jag väldigt mycket på mitt liv. Glömmer bort ibland att jag levde i ett rent helvete som barn. För det har format mig så äckligt mycket mer, än vad jag trott.

Det många glömmer bort tror jag, är att jag hade den barndomen jag hade. Det är därför jag försöker och vill för mycket, för ofta. Därför jag känner ofta att jag bara måste synas och höras. Få bekräftelse att personer gillar mig, få höra att jag är en bra o fin människa. 

Det är något som alltid kommer att följa med mig i livet. Man kan tyvärr inte bara kapa av 13 år av sitt liv. Det är omöjligt.  Det är därför mitt minne är som det är. Väldigt ofta kommer jag inte ihåg vissa saker. 

När jag var liten förträngde jag säkert minst 90 % av min barndom.

Samtidigt är jag tacksam för allt som hänt, för det har gjort mig till den jag är idag. 

kvällsvandring

Var riktigt gött ute ikväll. Givetvis så gick jag med min luvtröja. Försökte se allmänt hård ut med luven över huvudet och T.I.:s nya album på full volym. Tyvärr såg jag nog ej så hård ut som jag ville. Surt.

Gick ut för att rensa tankarna lite. Jag tänker ungefär 4.849 gånger mer än vad alla andra gör. Hade fyra saker i tankarna. Allt blev huller om buller och jag försökte bryta upp det i en tanke åt gången. Det gick inte. Så jag släppte vilt loss alla tankarna i huvudet, tills jag tröttade ut min hjärna (kan man göra det?).

Helt plötsligt hade jag varit ute o gått i ca 90 min och kom på att jag hade tänkt klart mina fyra tankar. Det var en produktiv promenad. Jag får höra ganska ofta av folk att jag tänker för mycket. Vet ej riktigt varför jag tänker så mycket, att jag har dåligt tålamod samt att jag oroar mig för minsta lilla.

Superman

Tror inte det finns en enda kille som liten grabb tänkte: "jag vill vara stålmannen".

Jag var givet en av de som ville vara stålmannen. Leva för evigt, odödlig, urstark och flyger!

Införskaffade mig nya skor idag. Känns som att jag flyger fram. Att jag svävar. Så känner mig faktiskt lite som stålmannen idag. Tyvärr är jag ej odödlig och supersnabb.......... än så länge.

Många genom åren har myntat uttrycket: "Jag ÄR stålmannen!!" Men vi alla vet att det är Clark Kent som är stålmannen! Hallå eller? Kan ju inte finnas två stålmän. Det går ju inte. För det var ju faktiskt bara en som anlände till jorden, inte flera. Folk är dumma ibland...